MöNsTeR

Sitter och läser igenom mina gamla anteckningar på datorn och urskiljer lite av ett mönster.

1. Jag skriver ofta när jag är lite krasslig, mår sämre eller funderar mycket. (Så även idag. Känner mig matt och inte helt pepp.)

2. Jag säger ofta till mig själv att jag ska börja skriva oftare för att rensa huvudet. Sen dröjer det ändå flera månader tills nästa uppdatering.

3. Jag hamnar lätt i samma funderingar. Tankarna jag skrev om i november förra året är i mångt och mycket likt vad jag funderar över fortfarande. (På plussidan ska sägas att jag faktiskt lyckats med en del av det jag föresatte mig då.)

Tydligen är det ju så att de flesta av de tankar vi tänker under en dag har vi redan tänkt tidigare. Förnyelse är inte vår starkaste sida med andra ord. Att nöta samma problem om och om igen kan å ena sidan kanske till slut generera en lösning. Å andra sidan, har en testat något som inte fungerar så hjälper det inte att testa samma sak igen (tror det var Einstein som sa något klokt om det en gång). Det ska väl också sägas att det beror på vad det är vi försöker lösa. Att lära sig en ny övning kräver repetition, medan 1+1 aldrig blir 4 hur många gånger vi än försöker. (Ja, kanske lite för uppenbart.)

Vad vill jag säga med detta?

Oklart. Jag blev mest förvånad över hur de flesta av mina noteringar började med att jag inte kände mig helt bra, hade varit sjuk eller hade ont i halsen. Sedan kom variationer på temat vad-ska-jag-göra-med-mitt-liv, måste-söka-utbildningar/jobb, hjälp-jag-har-ett-ressug-som-aldrig-går-över, vad-känner-jag-egentligen-för-killen-jag-dejtade, osv osv.

Oftast (inte alltid) slutade inläggen med en positiv ton och lite kloka klyschigheter som jag önskar att jag höll mig till lite oftare.

Vilka slutsatser drar jag då av detta?

*Det är när jag blir krasslig som jag tar mig tid att tänka efter. Tänk om jag höll mig friskare genom att rensa huvudet oftare?

*Rörelse är enormt viktigt för mig. Det får liksom livsgnistan att blixtra lite extra. Nu tänker jag främst på fysisk rörelse (träning), men egentligen har jag kommit fram till att det behövs fyra typer av rörelse – fysisk, psykisk, känslomässig och rumslig. Eller med andra ord – träning, intellektuella utmaningar, relationer och resor.

*Jag gillar att planera och blir stressad av att inte ha klara mål och att inte veta vad jag vill göra med mitt liv. Samtidigt är jag rädd för att sätta upp mål, eftersom det är jobbigt att misslyckas eller för att jag faktiskt inte vet vart jag vill hamna (eller inte vågar ta reda på det och agera därefter?).

*Jag kan inte få nog av resor.

*Jag är dålig på känslor. (Fast å andra sidan, vem bestämmer vad som är bra?)

*Slutligen, jag borde verkligen skriva oftare. På riktigt.