En mil. 10 kilometer.
Det var vad jag sprang idag. Det gick inte särskilt fort, men jag gjorde det. Har satsat på att öka längden och mängden av min löpning lååångsamt och nu är jag då uppe i en mil. Superhärligt! Lite lagom med regn, en grön skog, slingrande stigar och lite lera. Det kan nästan inte bli mer perfekt. Förutom tiden då. Det är lite knäckande att inte ha bättre kondition och snabbare ben än så här. Jag jämför med vad jag har sprungit på och ligger då drygt en minut per kilometer långsammare idag. Eller en halv, beroende på om jag pressade mig eller inte. Idag pressade jag mig inte alls utan tog det lugnt och mest njöt....
Men bortförklaringar hör inte hit. Poängen: Ja, det går långsamt nu. Nej, det är inte toppkondition. Nej, jag springer inte lika fort som jag gjorde för några år sedan. Däremot om jag backar ännu längre. Jag minns när jag inte trodde jag skulle klara 5 km på gymnasiet. Jag minns när bara tanken på att springa en MIL i sträck kändes ouppnåelig. Jag minns när jag inte tyckte om att springa alls.
Jag klarade 5 km på gymnasiet. Det var tungt, men det gick med metal i lurarna. In Flames vill jag minnas. Jag sprang min första mil. Jag satsade och sprang den sub50. Flera gånger. Löpskorna blev favoritskorna och jag sprang snabbare och längre. Och skadade mig. Löpskorna fick tvångsvila och det har gått långsamt med återupplivandet. Nu känns det som jag är på gång igen. Långsamt. I flera bemärkelser. Det må vara knäckande att kolla på klockan, men ett perspektivskifte och vips går det undan. Jag springer i alla fall. #lycka
Det var vad jag sprang idag. Det gick inte särskilt fort, men jag gjorde det. Har satsat på att öka längden och mängden av min löpning lååångsamt och nu är jag då uppe i en mil. Superhärligt! Lite lagom med regn, en grön skog, slingrande stigar och lite lera. Det kan nästan inte bli mer perfekt. Förutom tiden då. Det är lite knäckande att inte ha bättre kondition och snabbare ben än så här. Jag jämför med vad jag har sprungit på och ligger då drygt en minut per kilometer långsammare idag. Eller en halv, beroende på om jag pressade mig eller inte. Idag pressade jag mig inte alls utan tog det lugnt och mest njöt....
Men bortförklaringar hör inte hit. Poängen: Ja, det går långsamt nu. Nej, det är inte toppkondition. Nej, jag springer inte lika fort som jag gjorde för några år sedan. Däremot om jag backar ännu längre. Jag minns när jag inte trodde jag skulle klara 5 km på gymnasiet. Jag minns när bara tanken på att springa en MIL i sträck kändes ouppnåelig. Jag minns när jag inte tyckte om att springa alls.
Jag klarade 5 km på gymnasiet. Det var tungt, men det gick med metal i lurarna. In Flames vill jag minnas. Jag sprang min första mil. Jag satsade och sprang den sub50. Flera gånger. Löpskorna blev favoritskorna och jag sprang snabbare och längre. Och skadade mig. Löpskorna fick tvångsvila och det har gått långsamt med återupplivandet. Nu känns det som jag är på gång igen. Långsamt. I flera bemärkelser. Det må vara knäckande att kolla på klockan, men ett perspektivskifte och vips går det undan. Jag springer i alla fall. #lycka
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar