Inkaleden!!! Och just det, Machu Picchu med... =)

We made it! Fyra dagar och tre natter pa inkaleden - helt fantastiskt!!! Helt underbar natur, toppenvader med sol och i princip molnfritt varenda dag, kunniga och roliga guider, god mat (vi fick till och med tarta till efterratt sista lunchen), grymt taliga porters som bar vara talt och det mesta av var uttrustning (de bar 20-25 kg per man och manga av dem ar over 50 ar gamla - imponerande!) och mycket trevligt sallskap! 

Inkaleden gick bade upp och ner pa slingriga stigar, forbi bergspass och genom inkaruiner. Hogsta punkten passerade vi efter fem timmars uppforsvandring dag tva- "Dead Woman's Pass" 4200 moh. Darefter var det tva timmar nerfor innan vi stannade for lunch. Skulle kunna skriva hur mycket som helst om dessa dagarna och ladda upp desto fler bilder, men for tillfallet far det racka sahar. 

Och just det, Machu Picchu. For mig var inkaleden hela grejen och jag glomde liksom bort att hela malet med vandringen var Machu Picchu, men nar vi val kom dit var det en vardig avslutning pa ett underbart aventyr. Nu ar vi tillbaka i Cusco igen och det blir tva lata dagar har innan vi fortsatter vidare till Arequipa. 

 

Inkaledspepp!

Jag är heltaggad. Imorgon börjar vi vår fyradagarsvandring på inkaleden som avslutas på Machu Picchu! Andra dagen sägs vara svårast med en stigning på drygt 1000 höjdmeter, men just nu känns det som packningen är den svåraste biten. De bär 6 kg av vår packning åt oss och resten får vi bära själva. Sovsäck och liggunderlag väger 3.5 kg vilket ger 2.5 kg kvar till egna grejer. Det blir inte många klädbyten de kommande dagarna.. Men utan dusch kan det nästan kvitta. Let's do this!

Lake Titicaca

Vi har haft två väldigt händelserika dagar som tillfälliga öbor. Vi har åkt runt med en liten långsam båt mellan tre olika öar och fått ta del av peruansk kultur, seder, kläder, mat, dans och musik. Kanske ingen överraskning, men dansen och musiken var min absoluta favorit! Har även lärt oss vad olika sätt att bära sin mössa på betyder på en ö (singel, gift, ledare, letar efter flickvän mm), att det finns runt 3000 olika sorters potatis och några ord på quecha.

Vi sov hemma hos olika familjer på en annan ö med ca 4000 invånare. Jag och min rumskompis Lisanne bodde hemma hos Yolanda med hennes man och de fem av sju barn som bodde kvar hemma. Mycket gulliga allihop. Enkelt hus, men de verkade ha det rätt bra ändå och var en av de få som inte behövde bära vatten till huset utan hade en kran på gården.

På väg tillbaka till land idag besökte vi en tredje ö, en flytande sådan gjord av ett slags vass med hus i samma material. Imponerande bygge! Tio familjer bodde på ön och livnärde sig på fiske och turister.
Nu är vi tillbaka i Puno och imorgon tar vi buss till Cusco. Snart dags för inkaleden. :-)

Peru!!

De sista tre veckorna av min resa är nu påbörjad - PERU! Igår tog vi först buss från La Paz till Copacabana (och korsade en smal bit av Lake Titicaca på vägen) och sedan ytterligare en buss över gränsen och vidare till Puno. Gränsövergången var något av det snabbaste jag varit med om. Hola, blädder, stämpel, nästa! :-) Inget krångel och knappt någon väntan. Perfekt. Idag väntar en båttur på Lake Titicaca och sedan bor vi en natt hos en familj på en av öarna.

"The world's most dangerous road"

Världens farligaste väg. I alla fall tills för sju år sedan då de byggde en annan mer trafikvänlig väg. Precis den vägen har vi cyklat nedför idag. Fem mil från 4700 m ner till 1200 m. Började dagen med underställ och snö och avslutade med bikini i poolen. Däremellan kanske världens vackraste väg. Krokig, ojämn, med underbar utsikt, några fåtal bilar och en hel del cyklister. Jag var rätt skakig i början (kan räkna de senaste årens cykelturer på två fingrar), men det gick fint hela vägen. Det var nog snarast bra att vara lite skraj. Över kanten ville man inte och det är tyvärr inte helt ovanligt med olyckor på sträckan. Jag kände mig ganska lättad när vi var nere i stort sett oskadda, samtidigt som det helt klart är en av de häftigaste upplevelserna jag varit med om!

La Paz zzZzz..

Tretton timmar på en nattbuss från Sucre till La Paz. Förvånansvärt behaglig buss med stora säten, men jag känner mig ganska mörbultad idag ändå. Först en efterlängtad dusch, sen blir det lite shopping och ikväll har vi sista kvällen med den här gruppen. Imorgon börjar en ny tur, men de flesta av oss ska fortsätta till Lima så det blir inte så många nya ansikten. En mountainbiketur står också på schemat imorgon. Tre mil i nedförsbacke från 4000 meters höjd.

Sucre, sol och dinosaurier

Från Potosi tog vi igår en buss till Bolivias officiella huvudstad Sucre. Sucre ligger drygt 1000 m lägre än Potosi så vi har haft ett par dagar med riktigt skönt väder. Vi har vandrat runt en hel del och det är ett väldigt trevligt ställe. Tydligen Bolivias vitaste och renaste stad. Idag var jag och några andra i gruppen och kollade på fotspår från dinosaurier precis i närheten. En nästan lodrät vägg med över 5000 fotspår. Jag kan, trots att jag sett spåren, inte riktigt förstå att de verkligen funnits.

Människorna jag reser med förresten är hur sköna som helst och vår guide är både kunnig, kul och trevlig. Förutom mig är det fem kanadensare, fem från UK, en från USA, Irland, Australien, Holland och Tyskland. Johanna, vår guide, är från Buenos Aires.

Vad jag (inte) vill bli när jag blir stor

Gruvarbetare. Igår besökte vi Potosis gruvor under ett par timmar och det är inget jag vill göra igen. På ett sätt var det intressant att se, men att behöva spendera längre tid under marken, nej tack. Jag klarade av de bitvis smala gångarna bättre än jag trodde, men luften däremot kan ju inte vara den hälsosammaste... Enligt vår guide (som tidigare arbetat i gruvorna) är de flesta gruvarbetare stolta över sitt jobb och tjänar okej med pengar, men jag har svårt att tro att det gäller för alla.

På hög höjd i Bolivia

Till slut lyckades vi ta oss från Argentina och vidare på vår resa. Nu är vi i Potosi i Bolivia efter att ha sett saltöknen Salar de Uyuni, vulkaner, laguner och helt underbar natur mitt ute i ingenstans ett par dagar. Duschen igår satt fint efter två nätter på enkla ställen utan värme. Ett av dem var nästan helt byggt av salt! Nätterna har varit kalla med minusgrader medan dagarna har varit hyfsat varma. Den högsta punkten vi passerade var 4900 meter över havet och jag fick känna på vad höjdsjuka är med huvudvärk och illamående, men idag mår jag mycket bättre igen. Min kamera kastade in handduken i saltöknen så nu har jag fler bilder på telefonen.

När snön får bestämma

Det blir ingen visit till Chile den här resan. Vi stannar här i Salta idag och tar en nattbuss till Bolivia ikväll istället för att se Salar de Uyuni de följande dagarna. Synd, men så kan det bli när det snöar..

Chile! Eller inte..

Iväg kl 04 med en buss mot Chile, men nu 20.45 är vi tillbaka på hotellet vi lämnade imorse. Vad hände? Tydligen snöade det så mycket vid chilenska gränsen tidigt imorse att de stängde gränsen halv tio. Så när vi kom dit kl 12 var det inte mycket att göra förutom att sätta sig på bussen tillbaka mot Salta igen. Cirka sju timmars resa. Inte mycket till kommunikation mellan Chile, Argentina och bussbolaget.. Nu väntar vi på besked om hur vi ska fortsätta och när. Kändes inte alls kul att åka tillbaka, men bussen var åtminstone hyfsat bekväm. Chile eller inte. Vi får se. Tog ett par bilder vid gränsen. Blev rätt sugen på att åka bräda när jag såg de snöklädda topparna..

En låång dag

Upp klockan sex för en dagsutflykt på drygt tolv timmar med fina vyer, fantastisk natur, vingårdar och god mat. Vi såg till och med solen hela eftermiddagen! Försökte spara lite värme inför kommande äventyr... Tillbaka på hotellet runt åtta och sedan en väldigt sen middag (enligt svenska mått, argentinare äter sent och festar ännu senare. Utgång tidigast två, halv tre..) på en peña, en restaurang med folkmusik och skön stämning. Skulle kunna ge en bättre beskrivning, men vi ska ta buss härifrån till Chile kl 04, dvs om en och en halv timme och jag tänkte försöka sova lite innan dess.. Godnatt!

Salta

Imorse lämnade vi Buenos Aires för Salta, en mindre stad norrut i Argentina. Flyget tog ca två timmar och väl framme var det en sen lunch och en promenad runt stan. Eftersom det är söndag är det mesta stängt, men de hade något slags firande med en parad med hur många hästar och "cowboys" som helst på gatorna. Nu är vi snart på väg ut för en middag och imorgon blir det en tidig start och en lång dag. Vinprovning bland annat..

Sightseeing på två hjul

Lördag förmiddag, rätt lugn trafik och mestadels uppehåll = en lång cykeltur :-) Jag och en grupp belgare tillsammans med ett par guider gjorde den finare delen av stan på fyra timmar. Fick se många fina och intressanta parker, hus, monument och platser. Speciellt la recoleta, en gravplats, var kul att se. Är både bland de häftigare och obehagligare platserna jag varit på. Fotade inte med telefonen, men det krävs mer än ord för att beskriva den. Där fick vi till och med se solen en kort stund. Jag tror Buenos Aires gör sig bäst i vårsol, men för att kallas vinter är det här rätt okej det med.

Buenos Aires!

Antligen, antligen framme... Det blev manga stillasittande timmar, men nu har jag landat i Argentina och spenderat dagen gaendes i ett gratt och lite smaregnigt Buenos Aires. Bitvis valdigt fint, bitvis ratt skitigt och ofta mycket vagarbeten och reparationer pa gatorna. Tidsmassigt ar jag fem timmar efter Sverige sa jag tror inte tidsomstallningen blir sarskilt jobbig. Det blev en extra lang natt pa flyget hit, men eftersom somnen blev sadar tror jag det jamnar ut sig ratt bra. Imorgon kvall traffar jag resten av folket jag ska resa vidare med och pa sondag flyger vi norrut. Happy days!

Nu så. Nu rullar vi. :-)

Då var jag iväg. Sitter på tåget och hoppas att jag inte glömt något alltför viktigt. Vill inte räkna efter hur lång restid jag har framför mig. Först tåg vill Kastrup, drygt tre timmars flyg till Madrid, en lång mellanlandning och sedan knappt tretton timmar till Buenos Aires. Ångrar lite att jag sov länge imorse istället för att köra ett pass på gymmet..

Sista-minuten-köp

Det svider lite, men jag måste lämna min trotjänare hemma. Det är bara att konstatera att storleken har betydelse och tyvärr räckte du inte till den här gången. Om jag dissade sovsäcken gick det att trycka ner resten med våld, men jag vill inte stå med en sprängd ryggsäck halvvägs på resan så det fick bli en ny. 30 liter större - kanske blir första gången jag lyckas packa övervikt. Sist jag lastade upp min ryggsäck på vågen skrattade de nästan åt mig. 8 kg! För fyra veckor?! 

Annars är det fullt kaos här hemma. Grejer precis överallt. Börjar snart inse att det är på riktigt. På fredag vaknar jag i Buenos Aires och ni kan se fram emot kanonväder i Sverige! 

Två dagar!!

Sen sitter jag på flyget. Känns fortfarande smått overkligt, som att jag packar åt någon annan. Men nu är det mesta fixat. Återstår att se om allt får plats i min lilla 45-litersryggsäck... Jag lämnar ju svensk sommar för "vinter" så det är både tjock jacka, underställ och mössa med. Plus sovsäck, skor och allt annat som behövs.  Jag vet inte riktigt vad jag har att vänta mig, men jag har en känsla av att det här kommer bli den mest utmanande resan jag gjort på många sätt. Jag är laddad för äventyr. Två dagar...