En av dessa sällsynta dagar

Jag pratar om lediga måndagar. Har haft en helt underbar dag...

Inledde dagen på friskis, fortsatte hem till skogen och en långpromenad med fina Lucky. Paus vid Rössjön där både hon och jag badade (läs halkade runt på de stora stenarna) i vattnet som var mycket varmare än jag trodde det skulle vara. Hittade lite blåbär och hallon på väg tillbaka och njöt i stora drag. Jag älskar skogen. Det är inte svårare än så. 

Avslutade sedan dagen med middag med en fin vän i solen på balkongen. Vad mer kan man önska av en måndag?

Run To Town 2013!

Så var det dags igen. Min snabba pappa (som vann sitt eget lopp i år igen =) ) hade dragit ihop ett gäng grymma löpare som avverkade drygt 26 km in till Ängelholm idag. Och jag körde efter/om/före dem med vatten i bagaget. Nästa år SKA jag vara med. Så har det låtit nu två år i rad, men det kommer alltid något i vägen. Att chocka kroppen med 26 km idag kändes inte som det smartaste draget. Tyvärr. 2014...

Till något helt annat. En vän till mig skrev idag:

"what I want and what I do are usually two different things". 

Hur kommer det sig att vi lägger så mycket tid på sådant vi egentligen inte vill göra? (Okej att lägenheten måste städas och hyran betalas, men ändå...) Känner att mitt beslut att inte jobba fullt så mycket i höst var ett bra beslut. Nu ska jag bara komma på vad jag verkligen vill göra resten av mitt liv med. 

Och till ytterligare något annat. Lars Winnerbäck har släppt en ny singel:

Lars Winnerbäck – Utkast till ett brev

Vad ska jag säga. Emellanåt glömmer jag bort honom helt, men det är kärlek varenda gång jag återupptäcker honom. 

Dry cracked heels? Eller hur man förstör sina händer på mindre än en vecka.

Efter sex veckors semester är så gott som all skyddshud från jobb och träning borta från mina händer och de är numera ingen vacker syn efter en dryg veckas jobb.  Så i går tog jag då fram det tunga artilleriet:

"Intensive foot rescue. Soften hard skin and help prevent dry cracked heels."

Marginell förbättring. Kan bara konstatera att jag behöver något ännu tyngre. Eller mer semester! Tur skolan börjar snart...

ARE YOU READY?! Soundtracket till resan - eller låten som förföljde oss genom saltöknen och vidare till Lima

Nene Malo – Como Me Gusta la Noche

Den här låten spelades inte en, inte två gånger utan x antal timmar när vi körde genom Salar de Uyuni i Bolivia. Första dagen tröttnade vi ganska snabbt på skivan med evighetslånga remixer av samma låt, men dag två och tre började den sätta sig ordentligt och till slut blev den till och med ganska bra. Efter det blev det lite av "vår" låt och den följde med oss hela vägen till Lima. Hördes den inte på radion i en buss, spelades den ute eller så var det någon av oss som satte på den.

Nene Malo – Bailan Rochas y Chetas

Michel Teló – Bara Bara Bere Bere

Dessa två dök också upp med jämna mellanrum. Michel Telós låt hade jag hört här hemma långt innan jag åkte, men det krävdes en resa för att jag skulle börja tycka att den var bra.

Back in town

Så var jag hemma igen efter nästan sex veckors äventyr. Känns både bra och konstigt att landa hemma i min lägenhet igen. Kommer vakna imorgon och vara inställd på att ta nästa buss vidare på resan. Men nej, det får bli bilen till jobbet istället.
Alla taxiresor, flyg och tåg gick i alla fall smidigt hem och det ska bli kul att träffa alla här hemma. Sen får jag väl börja fundera på nästa resa. (Eller snarare, fundera vidare...)

Never stop dreaming.

Min sista måltid i Lima...

Var en jättegod kycklingsallad, TILLS jag hittade en liten snigel i den. Hade hunnit äta kanske tre fjärdedelar. Blev en billig middag i alla fall.
Annars har sista dagen ägnats åt turistande i centrala Lima. Finns inte jättemycket att göra så det känns bra att flyga hem imorgon. Nu ska jag bara packa ihop mig själv och min ryggsäck med.

Sandboarding & "poor men's Galapagos"

Underbara dagar. Känns som jag gjorde den här resan i helt rätt riktning. Började i de kallare delarna och avslutar varmare. Igår åkte vi från Nazca via Huacachina till Paracas. I Huacachina, i princip en oas, åkte vi dune buggies och testade sandboarding. Riktigt kul! (Mamma: Dubai var ingenting i jämförelse) Tror alla vägde några kilo extra efteråt pga all sand.. Som tvättades bort i en pool en stund senare. :-)
På väg till Paracas stannade vi för vin- och piscoprovning. Pisco är Perus nationaldrink och görs på druvor precis som vin, men destilleras så det blir ännu starkare. Blandat i drinkar är det helt okej, men inte min favorit. Köpte ett rött vin jag hoppas få hem utan att färga allt i min ryggsäck.
Framme i Paracas fick vi se havet igen och jag åt den godaste ceviche jag någonsin ätit till middag. Imorse åkte vi båt ut till Ballestas islands, eller poor men's Galapagos som de också kallas. Sjölejon, pingviner och massor av fåglar. De skördar fågelskiten (guano) ca vart femte år och säljer som gödning..
I eftermiddag åker vi till Lima och på lördag flyger jag hem igen. De här veckorna har gått så fort! Ses snart!

Nazca lines

Idag anlände vi med den sista nattbussen för den här resan till Nazca. Liten stad mest känd för Nazcalinjerna, en mängd olika figurer på marken skapade någon gång mellan år 450-600. Tror man. De är så stora att de endast kan ses ordentligt från luften och ingen vet riktigt varför de gjorts. Vi flög över dem idag, men det var svårt att ta några bra bilder med telefonen. Googla :-)
Annars är det ordentligt varmt här. Fick användning för mina shorts idag och eftermiddagen spenderades i bikini vid hotellets pool.

Got to love nightbuses..

Tog farväl av Cusco igår kväll för en nattbuss till Arequipa. Cusco hann på två lata dagar efter inkaleden bli lite av en favorit. Mysigt ställe som trots ett överflöd av turister har historia och mycket att visa upp.
Igår var det då dags att resa vidare. Nattbussen skulle ta ca tio timmar, men pga en olycka när vi var nästan framme tog det fjorton timmar innan vi kunde kliva av. Som om inte det var nog var det ett mindre trafikkaos i stan på grund av att de firar Arequipas 473årsjubileum (udda tal att fira..) så det tog sin tid till hotellet med, men till slut kom vi fram. Är på lägre höjd än tidigare, ca 2300 möh tror jag, så det är varmt och soligt. Hade nästan kunnat använda mina shorts om det inte varit så att de ligger längst ner i min ryggsäck..
Nattbussen är nästan värd en egen historia. Har aldrig varit med om så rigorösa säkerhetskontroller för en buss. Incheckning och vägning av bagage, passkontroll och genomletning av handbagage, filmning av passagerna när vi kommit ombord och sedan en extra koll så att vi inte glömde säkerhetsbältet. Känns ju bra att åka med ett säkert bolag, men jag tror alla var lite förvånade över hur noggranna de var. Bussen var dessutom lagom varm, gav oss filtar, serverade en helt okej liten middag, hade en fungerande toalett och visade en film så trots att det tog fjorton timmar kunde vi ju haft det värre.
Ikväll firar vi en i gruppens 21årsdag och imorgon är det Colca Canyon på agendan, världens näst djupaste. Pura vida!