34 h

1 april:
09.20 Hivar upp ryggsäckarna, lämnar Che Lagarto hostel och vandrar mot bussterminalen genom ett soligt Montevideo.
10.00 Bussen avgår mot flygplatsen. Tårarna är inte långt borta.
10.45 Santiago 13.20 Synen som möter mig på flygplatsen är oroväckande. Som tur var bara en trasig bildskärm och inte ett inställt flyg. Jag andas ut.
11.37 Taxfreeshoppar upp mina sista pesos. Bodylotion, deo och fruktsallad.
13.20 Flyg 1/4. Ciao Uruguay! 

15.15 Flyger över Anderna. Känns nästan värt omvägen bara för vyerna...

20.05 Flyger över Anderna igen. Fortfarande lika mäktigt. 

2 april: 

13.05 Landar i Madrid efter en lång, men okej flygning. The Theory of Everything, lite läsning och några timmars sömn gjorde att tiden gick ganska fort trots allt. 

14.40 Boardar samma flygplan igen för etapp nummer tre. En halvtimmes fritt internet betyder att jag fått ner Cat Stevens "Can't keep it in" i telefonen och jag har svårt att inte dansa på stället där jag står i kön.

15.30 Vad hände här? Från den ena stunden till den andra börjar jag må riktigt illa. Vad har jag ätit egentligen? Misstänker att jag passerat gränsen för mängden flygplansmat min kropp tillåter. Eller antal timmar i luften. Snart hemma... 

15.35 En film kanske får mig på andra tankar.

15.42 Eller musik.

15.50 Klassisk musik? Det ska väl vara lugnande.

16.03 Om jag lutar huvudet mot stolen framför kanske det slutar gunga.

16.04 Jag ger upp. Var är knappen för teleportering?!

[...]

17.18 Hur långt är det egentligen mellan Madrid och Frankfurt? Europa är ju inte såå stort... 

17.55 Fast mark. Killen i raden snett framför tittar bekymrat på mig, hjälper mig att ta ner min ryggsäck från hyllan och guidar mig ut genom flygplatsen. Jag måste se bedrövlig ut.

18.25 Automaten vägrar skriva ut mitt boardingkort. Killen från flyget, Farid, letar reda på någon att fråga och allt löser sig. Även om det sista jag vill just nu är att sätta mig på ytterligare ett flyg. 

18.47 Coca cola. Minns inte när jag drack det sist, men blir övertalad om att det kommer hjälpa så jag ger det ett försök. Farid sitter mittemot och dricker öl, medan jag halvt sitter, halvt ligger över bordet och anstränger mig för att hålla ihop mig själv. 

19.30 Colan hjälper inte, men bara det att inte vara själv gör att det känns lite lättare. Trodde inte jag skulle kunna le i det här tillståndet.

19.33 Djupa andetag. Frisk och kylig frankfurtluft. Håller tummarna för att det gör susen. 

19.40 Passerar säkerhetskontrollen. Gate A40. Den enda som är längre bort är nummer 42. Bara att börja gå. Sakta. 

20.15 Hittar fram till sista flygplansstolen för den här resan. 

20.17 Wooh, nu snurrar det på riktigt. Överger snabbt stolen. 

[...]

20.25 Tigger till mig en flaska vatten. 

20.45 Uppe i luften igen. Raden snett bakom är tom. Tänker inte efter mer än en gång. Byter plats och kurar ihop mig i fosterställning. 

21.40 Inflygning mot CPH. Bara att snällt sätta sig upp. Nu tycker jag ordentligt synd om mig själv. Var är min säng?

22.12 Stapplar av. Har min ryggsäck hängt med hela vägen? Tåget går om en halvtimme. Inte en chans att jag missar det. Är beredd att lämna både ryggsäck och betala böter för utebliven biljett om det skulle behövas. 

22.15 Det går min väg. Väskan är med. Men vad tung den blivit... 

22.18 Möts av Viktor vid utgången. Underbar syn. Saknad! 

22.46 Tåget är i tid. Sista etappen. Kämpa. Bit ihop. Sängen närmar sig. 

3 april: 

00.20 HEMMA!