Vad ska jag bli? Något? Eller någon?

Det här med att plugga. Plugga, utbilda sig, skaffa jobb, karriär... Jag har inte någon klar plan och inte ett tydligt yrke som jag siktar på. När jag började på högskolan var det med lite luddiga motiveringar som "det verkar intressant", "jag vill förstå världen bättre", "bli klokare" etc. Men vad blir du då? Tjaa, jag vet inte riktigt. Det ger sig med tiden.

Eller det är vad jag hoppas på. Ibland blir det lite stressande. I vår skriver jag min c-uppsats och sedan har jag förhoppningsvis en kandidatexamen. Sen då?

Ibland känns det som jag valt fel. Jag skulle pluggat något naturvetenskapligt, tekniskt eller något annat som det väntas finnas många jobb inom i framtiden.
Men ibland, som igår, känns det inte så tokigt ändå. Läser Bildningsresan av Leif Alsheimer och nickar instämmande i många stycken. Vad är poängen med utbildning egentligen? Utbildas vi till något eller till någon? För ett yrkesliv eller livet? För företagens behov eller för att kunna styra över våra egna liv?

Jag läser vidare och tänker att jag är nog på rätt spår ändå trots allt. Med viljan att bli klokare, se samband, helheten, kunna analysera och kritisera. Vart det tar mig återstår att se. Det är en annan tanke jag tar med mig från boken. Livet är oförutsägbart. Det är liksom hela poängen. 

the feeling of going

Dans. Dröm. Verklighet?
Såg bästa dansföreställningen på länge igår (okej, den enda på länge också), men SÅ BRA! Gjord efter Jónsis musik och dansen och musiken flöt ihop på ett väldigt vackert sätt. Det kändes självklart. Som om de inte kunde gjort det annorlunda. Vilket de naturligtvis kunde gjort. Om det nu fanns ett tema för föreställningen skulle jag säga att det var just det. Det finns inte mycket som är självklart, det händer under tiden, när vi släpper taget, när vi drömmer. the feeling of going

Sparar känslan den gav och tar fram igen när energin och motivationen är låg.

Jónsi – Go Do

Gonna let it burn, burn, burn...!

Den här hösten har börjat i full fart. Hämtar inspiration från den här låten:

Ellie Goulding – Burn

Brinn! Mitt nya ledord. Det blir mindre jobb och mer dans. På många sätt. Jag fortsätter som friståendetränare, börjar dansa modernt själv igen och utbildar mig som dansledare inom F&S. Kom precis hem från en friståendeutbildning och är fylld med inspiration. Nästa utmaning blir att förmedla allt jag känner och kan till gymnasterna...

Och energin slutar inte där. Efter bara en vecka med plugg kan jag bara konstatera att det är STOR skillnad mellan Lund och Malmö, fördel Lund. Jag vet att den här terminen också kommer kännas tung ibland och böckerna som sömnpiller, men jag hoppas och tror att den här energin håller i sig ett tag. Enda problemet med skolan nu är hur jag ska lägga upp kurserna framöver för att få examen och jobb. Jag vill läsa så mycket! Skulle lätt kunna stanna på universitet i sisådär fem, sex år till (som det känns just nu, fråga mig igen när jag sitter med tentan så kanske svaret är annorlunda).

En av dessa sällsynta dagar

Jag pratar om lediga måndagar. Har haft en helt underbar dag...

Inledde dagen på friskis, fortsatte hem till skogen och en långpromenad med fina Lucky. Paus vid Rössjön där både hon och jag badade (läs halkade runt på de stora stenarna) i vattnet som var mycket varmare än jag trodde det skulle vara. Hittade lite blåbär och hallon på väg tillbaka och njöt i stora drag. Jag älskar skogen. Det är inte svårare än så. 

Avslutade sedan dagen med middag med en fin vän i solen på balkongen. Vad mer kan man önska av en måndag?

Run To Town 2013!

Så var det dags igen. Min snabba pappa (som vann sitt eget lopp i år igen =) ) hade dragit ihop ett gäng grymma löpare som avverkade drygt 26 km in till Ängelholm idag. Och jag körde efter/om/före dem med vatten i bagaget. Nästa år SKA jag vara med. Så har det låtit nu två år i rad, men det kommer alltid något i vägen. Att chocka kroppen med 26 km idag kändes inte som det smartaste draget. Tyvärr. 2014...

Till något helt annat. En vän till mig skrev idag:

"what I want and what I do are usually two different things". 

Hur kommer det sig att vi lägger så mycket tid på sådant vi egentligen inte vill göra? (Okej att lägenheten måste städas och hyran betalas, men ändå...) Känner att mitt beslut att inte jobba fullt så mycket i höst var ett bra beslut. Nu ska jag bara komma på vad jag verkligen vill göra resten av mitt liv med. 

Och till ytterligare något annat. Lars Winnerbäck har släppt en ny singel:

Lars Winnerbäck – Utkast till ett brev

Vad ska jag säga. Emellanåt glömmer jag bort honom helt, men det är kärlek varenda gång jag återupptäcker honom. 

Dry cracked heels? Eller hur man förstör sina händer på mindre än en vecka.

Efter sex veckors semester är så gott som all skyddshud från jobb och träning borta från mina händer och de är numera ingen vacker syn efter en dryg veckas jobb.  Så i går tog jag då fram det tunga artilleriet:

"Intensive foot rescue. Soften hard skin and help prevent dry cracked heels."

Marginell förbättring. Kan bara konstatera att jag behöver något ännu tyngre. Eller mer semester! Tur skolan börjar snart...

ARE YOU READY?! Soundtracket till resan - eller låten som förföljde oss genom saltöknen och vidare till Lima

Nene Malo – Como Me Gusta la Noche

Den här låten spelades inte en, inte två gånger utan x antal timmar när vi körde genom Salar de Uyuni i Bolivia. Första dagen tröttnade vi ganska snabbt på skivan med evighetslånga remixer av samma låt, men dag två och tre började den sätta sig ordentligt och till slut blev den till och med ganska bra. Efter det blev det lite av "vår" låt och den följde med oss hela vägen till Lima. Hördes den inte på radion i en buss, spelades den ute eller så var det någon av oss som satte på den.

Nene Malo – Bailan Rochas y Chetas

Michel Teló – Bara Bara Bere Bere

Dessa två dök också upp med jämna mellanrum. Michel Telós låt hade jag hört här hemma långt innan jag åkte, men det krävdes en resa för att jag skulle börja tycka att den var bra.

Back in town

Så var jag hemma igen efter nästan sex veckors äventyr. Känns både bra och konstigt att landa hemma i min lägenhet igen. Kommer vakna imorgon och vara inställd på att ta nästa buss vidare på resan. Men nej, det får bli bilen till jobbet istället.
Alla taxiresor, flyg och tåg gick i alla fall smidigt hem och det ska bli kul att träffa alla här hemma. Sen får jag väl börja fundera på nästa resa. (Eller snarare, fundera vidare...)

Never stop dreaming.

Min sista måltid i Lima...

Var en jättegod kycklingsallad, TILLS jag hittade en liten snigel i den. Hade hunnit äta kanske tre fjärdedelar. Blev en billig middag i alla fall.
Annars har sista dagen ägnats åt turistande i centrala Lima. Finns inte jättemycket att göra så det känns bra att flyga hem imorgon. Nu ska jag bara packa ihop mig själv och min ryggsäck med.

Sandboarding & "poor men's Galapagos"

Underbara dagar. Känns som jag gjorde den här resan i helt rätt riktning. Började i de kallare delarna och avslutar varmare. Igår åkte vi från Nazca via Huacachina till Paracas. I Huacachina, i princip en oas, åkte vi dune buggies och testade sandboarding. Riktigt kul! (Mamma: Dubai var ingenting i jämförelse) Tror alla vägde några kilo extra efteråt pga all sand.. Som tvättades bort i en pool en stund senare. :-)
På väg till Paracas stannade vi för vin- och piscoprovning. Pisco är Perus nationaldrink och görs på druvor precis som vin, men destilleras så det blir ännu starkare. Blandat i drinkar är det helt okej, men inte min favorit. Köpte ett rött vin jag hoppas få hem utan att färga allt i min ryggsäck.
Framme i Paracas fick vi se havet igen och jag åt den godaste ceviche jag någonsin ätit till middag. Imorse åkte vi båt ut till Ballestas islands, eller poor men's Galapagos som de också kallas. Sjölejon, pingviner och massor av fåglar. De skördar fågelskiten (guano) ca vart femte år och säljer som gödning..
I eftermiddag åker vi till Lima och på lördag flyger jag hem igen. De här veckorna har gått så fort! Ses snart!

Nazca lines

Idag anlände vi med den sista nattbussen för den här resan till Nazca. Liten stad mest känd för Nazcalinjerna, en mängd olika figurer på marken skapade någon gång mellan år 450-600. Tror man. De är så stora att de endast kan ses ordentligt från luften och ingen vet riktigt varför de gjorts. Vi flög över dem idag, men det var svårt att ta några bra bilder med telefonen. Googla :-)
Annars är det ordentligt varmt här. Fick användning för mina shorts idag och eftermiddagen spenderades i bikini vid hotellets pool.

Got to love nightbuses..

Tog farväl av Cusco igår kväll för en nattbuss till Arequipa. Cusco hann på två lata dagar efter inkaleden bli lite av en favorit. Mysigt ställe som trots ett överflöd av turister har historia och mycket att visa upp.
Igår var det då dags att resa vidare. Nattbussen skulle ta ca tio timmar, men pga en olycka när vi var nästan framme tog det fjorton timmar innan vi kunde kliva av. Som om inte det var nog var det ett mindre trafikkaos i stan på grund av att de firar Arequipas 473årsjubileum (udda tal att fira..) så det tog sin tid till hotellet med, men till slut kom vi fram. Är på lägre höjd än tidigare, ca 2300 möh tror jag, så det är varmt och soligt. Hade nästan kunnat använda mina shorts om det inte varit så att de ligger längst ner i min ryggsäck..
Nattbussen är nästan värd en egen historia. Har aldrig varit med om så rigorösa säkerhetskontroller för en buss. Incheckning och vägning av bagage, passkontroll och genomletning av handbagage, filmning av passagerna när vi kommit ombord och sedan en extra koll så att vi inte glömde säkerhetsbältet. Känns ju bra att åka med ett säkert bolag, men jag tror alla var lite förvånade över hur noggranna de var. Bussen var dessutom lagom varm, gav oss filtar, serverade en helt okej liten middag, hade en fungerande toalett och visade en film så trots att det tog fjorton timmar kunde vi ju haft det värre.
Ikväll firar vi en i gruppens 21årsdag och imorgon är det Colca Canyon på agendan, världens näst djupaste. Pura vida!

Inkaleden!!! Och just det, Machu Picchu med... =)

We made it! Fyra dagar och tre natter pa inkaleden - helt fantastiskt!!! Helt underbar natur, toppenvader med sol och i princip molnfritt varenda dag, kunniga och roliga guider, god mat (vi fick till och med tarta till efterratt sista lunchen), grymt taliga porters som bar vara talt och det mesta av var uttrustning (de bar 20-25 kg per man och manga av dem ar over 50 ar gamla - imponerande!) och mycket trevligt sallskap! 

Inkaleden gick bade upp och ner pa slingriga stigar, forbi bergspass och genom inkaruiner. Hogsta punkten passerade vi efter fem timmars uppforsvandring dag tva- "Dead Woman's Pass" 4200 moh. Darefter var det tva timmar nerfor innan vi stannade for lunch. Skulle kunna skriva hur mycket som helst om dessa dagarna och ladda upp desto fler bilder, men for tillfallet far det racka sahar. 

Och just det, Machu Picchu. For mig var inkaleden hela grejen och jag glomde liksom bort att hela malet med vandringen var Machu Picchu, men nar vi val kom dit var det en vardig avslutning pa ett underbart aventyr. Nu ar vi tillbaka i Cusco igen och det blir tva lata dagar har innan vi fortsatter vidare till Arequipa. 

 

Inkaledspepp!

Jag är heltaggad. Imorgon börjar vi vår fyradagarsvandring på inkaleden som avslutas på Machu Picchu! Andra dagen sägs vara svårast med en stigning på drygt 1000 höjdmeter, men just nu känns det som packningen är den svåraste biten. De bär 6 kg av vår packning åt oss och resten får vi bära själva. Sovsäck och liggunderlag väger 3.5 kg vilket ger 2.5 kg kvar till egna grejer. Det blir inte många klädbyten de kommande dagarna.. Men utan dusch kan det nästan kvitta. Let's do this!

Lake Titicaca

Vi har haft två väldigt händelserika dagar som tillfälliga öbor. Vi har åkt runt med en liten långsam båt mellan tre olika öar och fått ta del av peruansk kultur, seder, kläder, mat, dans och musik. Kanske ingen överraskning, men dansen och musiken var min absoluta favorit! Har även lärt oss vad olika sätt att bära sin mössa på betyder på en ö (singel, gift, ledare, letar efter flickvän mm), att det finns runt 3000 olika sorters potatis och några ord på quecha.

Vi sov hemma hos olika familjer på en annan ö med ca 4000 invånare. Jag och min rumskompis Lisanne bodde hemma hos Yolanda med hennes man och de fem av sju barn som bodde kvar hemma. Mycket gulliga allihop. Enkelt hus, men de verkade ha det rätt bra ändå och var en av de få som inte behövde bära vatten till huset utan hade en kran på gården.

På väg tillbaka till land idag besökte vi en tredje ö, en flytande sådan gjord av ett slags vass med hus i samma material. Imponerande bygge! Tio familjer bodde på ön och livnärde sig på fiske och turister.
Nu är vi tillbaka i Puno och imorgon tar vi buss till Cusco. Snart dags för inkaleden. :-)

Peru!!

De sista tre veckorna av min resa är nu påbörjad - PERU! Igår tog vi först buss från La Paz till Copacabana (och korsade en smal bit av Lake Titicaca på vägen) och sedan ytterligare en buss över gränsen och vidare till Puno. Gränsövergången var något av det snabbaste jag varit med om. Hola, blädder, stämpel, nästa! :-) Inget krångel och knappt någon väntan. Perfekt. Idag väntar en båttur på Lake Titicaca och sedan bor vi en natt hos en familj på en av öarna.

"The world's most dangerous road"

Världens farligaste väg. I alla fall tills för sju år sedan då de byggde en annan mer trafikvänlig väg. Precis den vägen har vi cyklat nedför idag. Fem mil från 4700 m ner till 1200 m. Började dagen med underställ och snö och avslutade med bikini i poolen. Däremellan kanske världens vackraste väg. Krokig, ojämn, med underbar utsikt, några fåtal bilar och en hel del cyklister. Jag var rätt skakig i början (kan räkna de senaste årens cykelturer på två fingrar), men det gick fint hela vägen. Det var nog snarast bra att vara lite skraj. Över kanten ville man inte och det är tyvärr inte helt ovanligt med olyckor på sträckan. Jag kände mig ganska lättad när vi var nere i stort sett oskadda, samtidigt som det helt klart är en av de häftigaste upplevelserna jag varit med om!

La Paz zzZzz..

Tretton timmar på en nattbuss från Sucre till La Paz. Förvånansvärt behaglig buss med stora säten, men jag känner mig ganska mörbultad idag ändå. Först en efterlängtad dusch, sen blir det lite shopping och ikväll har vi sista kvällen med den här gruppen. Imorgon börjar en ny tur, men de flesta av oss ska fortsätta till Lima så det blir inte så många nya ansikten. En mountainbiketur står också på schemat imorgon. Tre mil i nedförsbacke från 4000 meters höjd.

Sucre, sol och dinosaurier

Från Potosi tog vi igår en buss till Bolivias officiella huvudstad Sucre. Sucre ligger drygt 1000 m lägre än Potosi så vi har haft ett par dagar med riktigt skönt väder. Vi har vandrat runt en hel del och det är ett väldigt trevligt ställe. Tydligen Bolivias vitaste och renaste stad. Idag var jag och några andra i gruppen och kollade på fotspår från dinosaurier precis i närheten. En nästan lodrät vägg med över 5000 fotspår. Jag kan, trots att jag sett spåren, inte riktigt förstå att de verkligen funnits.

Människorna jag reser med förresten är hur sköna som helst och vår guide är både kunnig, kul och trevlig. Förutom mig är det fem kanadensare, fem från UK, en från USA, Irland, Australien, Holland och Tyskland. Johanna, vår guide, är från Buenos Aires.

Vad jag (inte) vill bli när jag blir stor

Gruvarbetare. Igår besökte vi Potosis gruvor under ett par timmar och det är inget jag vill göra igen. På ett sätt var det intressant att se, men att behöva spendera längre tid under marken, nej tack. Jag klarade av de bitvis smala gångarna bättre än jag trodde, men luften däremot kan ju inte vara den hälsosammaste... Enligt vår guide (som tidigare arbetat i gruvorna) är de flesta gruvarbetare stolta över sitt jobb och tjänar okej med pengar, men jag har svårt att tro att det gäller för alla.

På hög höjd i Bolivia

Till slut lyckades vi ta oss från Argentina och vidare på vår resa. Nu är vi i Potosi i Bolivia efter att ha sett saltöknen Salar de Uyuni, vulkaner, laguner och helt underbar natur mitt ute i ingenstans ett par dagar. Duschen igår satt fint efter två nätter på enkla ställen utan värme. Ett av dem var nästan helt byggt av salt! Nätterna har varit kalla med minusgrader medan dagarna har varit hyfsat varma. Den högsta punkten vi passerade var 4900 meter över havet och jag fick känna på vad höjdsjuka är med huvudvärk och illamående, men idag mår jag mycket bättre igen. Min kamera kastade in handduken i saltöknen så nu har jag fler bilder på telefonen.

När snön får bestämma

Det blir ingen visit till Chile den här resan. Vi stannar här i Salta idag och tar en nattbuss till Bolivia ikväll istället för att se Salar de Uyuni de följande dagarna. Synd, men så kan det bli när det snöar..

Chile! Eller inte..

Iväg kl 04 med en buss mot Chile, men nu 20.45 är vi tillbaka på hotellet vi lämnade imorse. Vad hände? Tydligen snöade det så mycket vid chilenska gränsen tidigt imorse att de stängde gränsen halv tio. Så när vi kom dit kl 12 var det inte mycket att göra förutom att sätta sig på bussen tillbaka mot Salta igen. Cirka sju timmars resa. Inte mycket till kommunikation mellan Chile, Argentina och bussbolaget.. Nu väntar vi på besked om hur vi ska fortsätta och när. Kändes inte alls kul att åka tillbaka, men bussen var åtminstone hyfsat bekväm. Chile eller inte. Vi får se. Tog ett par bilder vid gränsen. Blev rätt sugen på att åka bräda när jag såg de snöklädda topparna..

En låång dag

Upp klockan sex för en dagsutflykt på drygt tolv timmar med fina vyer, fantastisk natur, vingårdar och god mat. Vi såg till och med solen hela eftermiddagen! Försökte spara lite värme inför kommande äventyr... Tillbaka på hotellet runt åtta och sedan en väldigt sen middag (enligt svenska mått, argentinare äter sent och festar ännu senare. Utgång tidigast två, halv tre..) på en peña, en restaurang med folkmusik och skön stämning. Skulle kunna ge en bättre beskrivning, men vi ska ta buss härifrån till Chile kl 04, dvs om en och en halv timme och jag tänkte försöka sova lite innan dess.. Godnatt!

Salta

Imorse lämnade vi Buenos Aires för Salta, en mindre stad norrut i Argentina. Flyget tog ca två timmar och väl framme var det en sen lunch och en promenad runt stan. Eftersom det är söndag är det mesta stängt, men de hade något slags firande med en parad med hur många hästar och "cowboys" som helst på gatorna. Nu är vi snart på väg ut för en middag och imorgon blir det en tidig start och en lång dag. Vinprovning bland annat..

Sightseeing på två hjul

Lördag förmiddag, rätt lugn trafik och mestadels uppehåll = en lång cykeltur :-) Jag och en grupp belgare tillsammans med ett par guider gjorde den finare delen av stan på fyra timmar. Fick se många fina och intressanta parker, hus, monument och platser. Speciellt la recoleta, en gravplats, var kul att se. Är både bland de häftigare och obehagligare platserna jag varit på. Fotade inte med telefonen, men det krävs mer än ord för att beskriva den. Där fick vi till och med se solen en kort stund. Jag tror Buenos Aires gör sig bäst i vårsol, men för att kallas vinter är det här rätt okej det med.

Buenos Aires!

Antligen, antligen framme... Det blev manga stillasittande timmar, men nu har jag landat i Argentina och spenderat dagen gaendes i ett gratt och lite smaregnigt Buenos Aires. Bitvis valdigt fint, bitvis ratt skitigt och ofta mycket vagarbeten och reparationer pa gatorna. Tidsmassigt ar jag fem timmar efter Sverige sa jag tror inte tidsomstallningen blir sarskilt jobbig. Det blev en extra lang natt pa flyget hit, men eftersom somnen blev sadar tror jag det jamnar ut sig ratt bra. Imorgon kvall traffar jag resten av folket jag ska resa vidare med och pa sondag flyger vi norrut. Happy days!

Nu så. Nu rullar vi. :-)

Då var jag iväg. Sitter på tåget och hoppas att jag inte glömt något alltför viktigt. Vill inte räkna efter hur lång restid jag har framför mig. Först tåg vill Kastrup, drygt tre timmars flyg till Madrid, en lång mellanlandning och sedan knappt tretton timmar till Buenos Aires. Ångrar lite att jag sov länge imorse istället för att köra ett pass på gymmet..

Sista-minuten-köp

Det svider lite, men jag måste lämna min trotjänare hemma. Det är bara att konstatera att storleken har betydelse och tyvärr räckte du inte till den här gången. Om jag dissade sovsäcken gick det att trycka ner resten med våld, men jag vill inte stå med en sprängd ryggsäck halvvägs på resan så det fick bli en ny. 30 liter större - kanske blir första gången jag lyckas packa övervikt. Sist jag lastade upp min ryggsäck på vågen skrattade de nästan åt mig. 8 kg! För fyra veckor?! 

Annars är det fullt kaos här hemma. Grejer precis överallt. Börjar snart inse att det är på riktigt. På fredag vaknar jag i Buenos Aires och ni kan se fram emot kanonväder i Sverige! 

Två dagar!!

Sen sitter jag på flyget. Känns fortfarande smått overkligt, som att jag packar åt någon annan. Men nu är det mesta fixat. Återstår att se om allt får plats i min lilla 45-litersryggsäck... Jag lämnar ju svensk sommar för "vinter" så det är både tjock jacka, underställ och mössa med. Plus sovsäck, skor och allt annat som behövs.  Jag vet inte riktigt vad jag har att vänta mig, men jag har en känsla av att det här kommer bli den mest utmanande resan jag gjort på många sätt. Jag är laddad för äventyr. Två dagar...

Rumble on the beach - eller historien om hur jag inte fegade ur ett svinkallt premiärdopp i havet.

Igår var en lång, kul, kall och aktiv dag. Fick ett mail i förrgår om en träningsinspirationsdag i Tylösand och anmälde mig i sista stund. Tyckte det lät spännande och vad då nattjobb, jag orkar nog även om jag inte sover mina timmar. Vilket jag också gjorde, men som alltid när klockan ringer efter fyra-fem timmars sömn känns det mer som "skjut mig" än "jippie, träning"...

Däremot underlättar det ju om det är på grund av något kul man måste dra sig ur sängen och det tog inte lång tid innan jag var taggad. Det såg dessutom ut att bli hyfsat väder, åtminstone uppehåll. Eller ja, så såg det ut tills jag kom halvvägs till Halmstad. Sen började det regna. Och regna. Och regna lite till. När jag körde genom centrala Halmstad gick vindrutetorkarna på max och det räckte knappt. Wohoo! Jag skulle inte behöva fundera på om jag skulle få användning för min nerpackade bikini eller inte, jag skulle bli genomblöt ändå.

Men ibland har man tur. Lagom framme i Tylösand slutade det regna och under resten av dagen kom det inte mer än några få droppar. Fast blöt blev jag ju ändå... Dagen spenderades sedan på stranden med ett tjugotal andra sköna träningsnördar, kettlebells, bollar, rep mm. Och såklart sand. Överallt.

Finalen på det hela var löpträning i havet och sedan ett par tävlingar ut i vattnet där man skulle runda en boj och tillbaka så fort som möjligt. Jag tänkte både en och två gånger under dagen att jag skulle hoppa över den här sista delen och behålla mig själv torr och frisk, men sedan vet jag inte vad som hände. Det gick inte att låta bli. Jag kan inte lämna något sådär och fega ur. Nej, av med skor och tröja och ner i vattnet. Axlarna långt upp över öronen och skakandes som ett asplöv, men i var jag! Och så länge vi sprang på och inte stod still var det bara nästan så farligt kallt som jag trott.

Med andra ord, premiärdoppet för i år är avklarat och jag har en skön träningsvärk att se fram emot. Dessutom var det jäkligt kul!

Reseapotek - check!

Nio dagar kvar och idag har jag lagt en massa pengar på en massa grejer som jag hoppas att jag inte kommer behöva. Jag menar diarré, skavsår, myggbett, uttorkning, åksjuka, skitigt vatten och annan smärta är jag mer än gärna utan. Fast tabletterna för att rena vatten var så dyra så jag hoppas nästan att jag behöver dem. 

Annars hittade jag en skitsmart grej som tydligen funkar som både duschgel, shampoo, diskmedel och tvättmedel och som dessutom är nedbrytbar. Tror ändå jag tar med vanligt shampoo för att inte riskera att jag kommer hem med svintohår...

Mitt midsommarsoundtrack och gladaste låten just nu: Avicii – Wake Me Up - Radio Edit

Är livet bra eller är det bra just nu?! =)

En balanserande latmask

Det är segway jag pratar om. Fick en timmes segwaykörning i present och idag var det dags för en tur genom Helsingborg. Udda känsla att styra farten med kroppen, men det var rätt häftigt trots allt när jag kommit in i det. Segwayen var väldigt följsam och svängde runt hur enkelt som helst. 

Däremot kände jag mig ganska lat som bara åkte runt lite på måfå utan att anstränga mig alls. 20 km/h gick den så det är ju ett smidigt sätt att ta sig runt enkelt på, men jag gillar ju att röra på mig. En timme var kul att testa, men jag kommer fortsätta leta efter en cykel! =) 

En annan syn på saken.

Igår när jag körde till jobbet gjorde jag ett val. Ett positivt val. Istället för att tänka att det är si och så många dagar tills jag är ledig (typ tio...) så blev det "om åtta timmar är jag ledig igen". Åtta timmar känns ju mer överkomligt. Dessutom börjar dygnet vända på sig nu så jag är inte galet trött klockan två längre. Vips så var jag ledig igen!

Ledigheten ska spenderas på gymmet med styrka för mina olika starka ben och i solen med en bra bok. Sen är det bara åtta timmar tills jag är ledig igen =) 

Sommarlov. Typ.

Woho! Sista tentan är inlämnad och sommarlovet är här!

I cirka fem timmar. Jobb ikväll och många nätter framöver. Men om en månad sticker jag till vintern i Sydamerika så jag har ingen anledning att beklaga mig det minsta. Det känns faktiskt rätt skönt att ha en månads jobb innan avfärd. Den här terminen har varit väldigt intensiv (och givande) så jag behöver lite tid att ladda om innan nya äventyr och utmaningar känns det som.

Gissningsvis kommer det ta en vecka innan jag verkligen bara längtar iväg och bort från bullarna på jobbet. Det kliar redan lite i resnerverna. Lånade böcker på biblioteket idag för att läsa in mig lite på länderna och imorgon är det vaccination som gäller. Lånade en spansk bok med. Jag hade en så bra ambition i vintras när jag bokade resan. Jag skulle hinna läsa spanska böcker hela terminen och verkligen fräscha upp minnet... En och en halv bok senare kan jag konstatera att det letade sig in en hel del andra böcker istället.

Nåväl. Hola! Gracias! Pura vida!
Jag kommer klara mig fint. =)

Jag måste nog måla mina tånaglar...

Eller skriva ett blogginlägg, kolla facebook, äta, städa... Springa.

ELLER kanske jag borde fortsätta skriva på min tenta. Sista för teminen! Skärpning. Fokus. Skriv.

Ekologiskt!

Ekologiskt. Det låter fint och bra. Det borde man köpa. Men glappet mellan tanke och handling har varit stort när det gäller mina matvanor. Nu är det slut med det! 

Ett hållbarare jordbruk, en friskare miljö, mindre bekämpningsmedel som kan skada arbetare och mindre rester av bekämpningsmedel i maten och i mig... Ju mer jag läser desto självklarare känns det.

Boken Jorden vi äter från Naturskyddsföreningen är den senaste boken om mat och livsmedelsproduktion jag läst och den tar upp intressanta och viktiga frågor. En tankeställare från framsidan:

Så hädanefter ska jag dra mitt strå till stacken och välja ekologiskt så ofta det bara går. Heja EKO! 

Tema full moon party och Änglamilen från sidan

En helt ledig helg är vad jag har just nu. Inte helt vanligt. Fredagskvällen innehöll dans i massor och en hel del färg. Temat för kvällen var full moon party och då kan min rygg se ut såhär:

Det tog emot lite att kleta färg på kroppen, men efter första strecket var det rätt kul. Kvällen blev också riktigt rolig, även om jag ångrar att jag inte gick och hämtade ut min plånbok för att köpa vatten någon gång under timmarna med dans. Aningen uttorkad imorse. 

Så ingen Änglamil för mig idag. Det hade jag i och för sig inte tänkt mig heller. Istället tog jag en filt och satte mig längs med banan för att heja på de jag kände och några till. Det ryckte lite i fötterna när jag såg alla andra springa, men det var faktiskt kul att bara titta med. Så många löpstilar det finns! Dagens lärdom får nog bli att slappna av och använda armarna bättre. Om inte annat så ser det ju lättare ut då...

Ibland ska man bara göra det!

Idag var jag nådigt seg och trött när jag kom med tåget från Malmö. Tanken var en löptur i det fina vädret, men jag kände mest för att gå och lägga mig. Det blev en snabb vända i soffan innan jag ändrade mig. Ut skulle jag. Jag hade ju laddat med mellanmål på tåget bara för att kunna komma ut direkt när jag kom hem...

Och det krävdes knappt en kilometer innan jag vaknade till och glömde allt vad trötthet heter. Det är ju underbart att springa. Sen kom jag ihåg vad trötthet är igen. Konditionen är rätt medelmåttig just nu, men det blev 7 km allt som allt och det är den längsta rundan på länge =) Nu ska jag öka långsamt. Knät gör inte ont just nu och så ska det förbli. Däremot känns det inte helt hundra heller. Jag har läst så mycket om löpteknik och träning nu att jag tänker och känner efter väldigt mycket under tiden jag springer. Var är höften? Var landar jag på foten? Hur är min hållning? Vilken puls har jag? Känns det inte lite i knät ändå? Eller i det andra benet kanske?... Men nej, idag gick det rätt okej ändå.

Summa summarum: Jag ska bli bättre på att vila, men ibland ska man bara göra det! 

Strandväder!!

Dagens bästa låt:
My Head Is A Jungle - Radio Edit by Wankelmut, Emma Louise

Underbart väder idag! Halsen känns okej och livsgnistan börjar återvända. Några timmar på stranden med fina vänner så känns livet mer än bra. Inget badande för mig, men de krävdes lite övertalning av mig själv för att låta bli trots att det inte kan ha varit mycket mer än 15 grader i vattnet. Jag tror att det var bäst så, så kan jag kanske titulera mig helt frisk imorgon.

Halsont och ultralöpning!

Vaknade med halsont igår. :( Fick ställa in löprundan och lite annat och vila istället. Riktigt tråkigt, men det är bara att gilla läget. Skyller antingen på ner sjuka tjejen som satt bredvid mig på tåget i tisdags eller så blev det helt enkelt lite för bra med träning förra veckan... Alltid lättare att lägga skulden utanför sig själv.

Istället för att springa och flänga runt igår så hann jag då läsa en hel del istället. Tror jag är lite efter resten av jordens befolkning men Born to Run - vilken bok! Kul skriven, intressant och väldigt inspirerande. Så pass inspirerande att jag nu vill bli långdistansare. Ordentligt. Jag har en lång resa framför mig med löpteknik, kondition, pannben och säkert massa fler saker jag borde ha koll på för att klara av att springa minst ett marathon, men om jag för en gångs skull inte satsar allt direkt utan lär mig långsamt och låter det ta tid kanske det fungerar. I alla fall tills jag blir superpeppad till något annat mål...

Just nu stoppar mig halsen och i sommar är det en långresa som nog kommer göra att det blir lite si och så med träning, men jag är så löppeppad just nu att jag egentligen vill ut och kuta tills jag kollapsar. I dagsläget hade det inte tagit lång tid. Note to self: Ta det lugnt!

Nu tentaskrivande, sen ska jag leta upp ett lämpligt mål för min löpning. =)

Den vackraste färgen är nu.

Vilodag och lång promenad.

Backar, skog och lera. =D

Med andra ord - Kullamannen!

Idag var det dags. Mitt knä känns bättre igen och jag har sprungit runt sex km de senaste två veckorna utan att få ont så jag bytte från den svarta till den blå banan inför loppet. Lite trist, men det känns dumt att ta i för mycket nu när det äntligen går åt rätt håll. Sex km var det alltså som gällde och även om jag igår försökte komma på alla möjliga ursäkter var jag glad att jag tog mig dit och sprang. Helt underbart!

Eftersom jag inte har kunnat springa som jag velat inför loppet kände jag att det inte var lönt att försöka få ihop någon slags form inför loppet. Idag var det min åttonde träningsdag på raken, men det var bara att köra. På ett sätt var det lite skönt med att släppa all press och bara satsa på att ta mig runt. Hade bara en svag aning om vad som väntade på Kullaberg - backar - och hade någon tanke om att under 40 min nog var okej tid runt. Någon sa att de hade blivit rådda att ta med handskar för att kunna klättra upp för backarna så jag kände att några snabba km-tider skulle det inte bli. Otränad eller inte.

Och backigt blev det. På två ställen fick jag sluta springa och gå. Andra backen strax innan fem km var det nästan klättring som gällde. En väldig massa höjdmeter och backen ville bara inte ta slut. Ett krön halvvägs lurade ögat, men nej, lika långt till. En fot i taget, inte stanna, inte stanna, höger, vänster, helvete vad jobbigt det är... Ungefär så gick tankarna. Men väl uppe kändes flåset inte så farligt och jag kände att nu jävlar drar vi på in i mål. Lättare sagt än gjort i de nedförsbackarna, men det slutade på 37 min och 12 sek.

Nöjd och glad med ett knä som inte protesterade alltför högljutt. Lite hög på löpningen, den sjukt vackra naturen och livet i allmänhet (allt känns mycket bättre efter en löprunda) körde jag hemåt igen. Att jag var först i mål i damklassen känns mindre viktigt. Nästa år blir det svarta banan! 

Dubai!!!

Det händer så mycket i mitt liv just nu. Jag hinner inte riktigt med.

Första tentan för terminen är inlämnad, jag har blivit övertalad till att bli friståendetränare (vilket jag tror kommer bli riktigt kul när jag kommit in i det lite!), jag är pirrigare än på mycket länge (tack vare en sjukt trevlig typ...) och jag och mamma bokade precis en vecka till Dubai!!

Det är ju inte så att jag kan klaga! Trots ett knä som fortfarande inte vill springa och en baksida lår som inte vill lyfta tungt. Fick akupunktur och massage idag så det och lite mer stretch och träning så ska det nog lösa sig det med så småningom.

Happy days!

Frivändningar och tävling

Måste säga att jag är ganska nöjd med mig själv idag. Frivändningar är något jag tycker är rätt svårt, eftersom jag inte har gjort det så mycket och eftersom det är mycket att tänka på innan tekniken sitter. Men idag frivände jag 50 kg! Några kilo till så frivänder jag min egen kroppsvikt, vilket känns rätt bra även om det kanske inte är några jättevikter.

En annan grej jag hann med på gymmet idag var en tävling om en crossfitresa till Portugal. 

Utmaningen var:

– Längdhopp a la tre jämfotahopp (Tre försök, landa stillastående)
– Antal armhävningar på 1 min (Bröstet nuddar marken)
– Rodd 500m på tid (Högsta motstånd)

Jag hoppade 6.85 m, gjorde 33 armhävningar och rodde på 2.02 min. Som tur är är det motiveringen mer än resultatet som avgör om man vinner eller inte. Jag är i och för sig inte så bra på motiveringar heller, men chansen finns ju. Om inte annat är det alltid kul med utmaningar. =)

Här finns tävlingen, efter den här är det två chanser kvar: 

http://maxim-utmaningen.se/2013/01/25/byt-bitande-kyla-mot-crossfittraning-pa-en-varm-standstrand/#comments

SYDAMERIKA!

Sommarens äventyr är nu bokat. Drygt fem veckor i Sydamerika blir det och med risk för att ha för höga förväntningar ska det bli riktigt, riktigt kul. Flyger till Buenos Aires och hem från Lima. Däremellan bland annat saltöknen i Bolivia och inkaleden. Pura vida!