Idag var jag nådigt seg och trött när jag kom med tåget från Malmö. Tanken var en löptur i det fina vädret, men jag kände mest för att gå och lägga mig. Det blev en snabb vända i soffan innan jag ändrade mig. Ut skulle jag. Jag hade ju laddat med mellanmål på tåget bara för att kunna komma ut direkt när jag kom hem...
Och det krävdes knappt en kilometer innan jag vaknade till och glömde allt vad trötthet heter. Det är ju underbart att springa. Sen kom jag ihåg vad trötthet är igen. Konditionen är rätt medelmåttig just nu, men det blev 7 km allt som allt och det är den längsta rundan på länge =) Nu ska jag öka långsamt. Knät gör inte ont just nu och så ska det förbli. Däremot känns det inte helt hundra heller. Jag har läst så mycket om löpteknik och träning nu att jag tänker och känner efter väldigt mycket under tiden jag springer. Var är höften? Var landar jag på foten? Hur är min hållning? Vilken puls har jag? Känns det inte lite i knät ändå? Eller i det andra benet kanske?... Men nej, idag gick det rätt okej ändå.
Summa summarum: Jag ska bli bättre på att vila, men ibland ska man bara göra det!
Och det krävdes knappt en kilometer innan jag vaknade till och glömde allt vad trötthet heter. Det är ju underbart att springa. Sen kom jag ihåg vad trötthet är igen. Konditionen är rätt medelmåttig just nu, men det blev 7 km allt som allt och det är den längsta rundan på länge =) Nu ska jag öka långsamt. Knät gör inte ont just nu och så ska det förbli. Däremot känns det inte helt hundra heller. Jag har läst så mycket om löpteknik och träning nu att jag tänker och känner efter väldigt mycket under tiden jag springer. Var är höften? Var landar jag på foten? Hur är min hållning? Vilken puls har jag? Känns det inte lite i knät ändå? Eller i det andra benet kanske?... Men nej, idag gick det rätt okej ändå.
Summa summarum: Jag ska bli bättre på att vila, men ibland ska man bara göra det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar