Pull-ups here I come!

Bestämde mig för att sätta upp nya träningsmål idag. Pull-ups är något jag verkligen skulle vilja kunna och bålstyrka och stabilitet kan man väl inte få för mycket av.

Så innan nyår ska jag klara minst två pull-ups och fem minuter i plankan! 

Idag gjorde jag flera stycken pull-ups där jag avlastade med gummiband, men de räknas ju inte riktigt... Och tre minuter i plankan, vilket jag är ganska nöjd med trots allt. Men om fyra och en halv vecka, knappt, är det ännu bättre! Pepp, pepp, pull-ups... =)

"Men jag kan ju inte slå på dig!"

Det var min inställning igår på min första mma-träning. Helt fel. Det är ju lite av grejen att faktiskt försöka slå motståndaren, inte sikta på handskarna som jag gjorde. Inte för att jag hade fått in många träffar även om jag försökt...

Så nja det behövs nog mer träning innan fightern i mig vaknar. Däremot hålla mitsar, det var jag nog inte så tokig på trots allt. Och burpees, 300 stycken, trodde jag skulle slippa dem när jag nu inte var på friskis, men icke. Burpees är verkligen inte mina favoriter, men det var ändå lite skönt med något som jag kunde.

Återstår att se om det blir några fler mma-träningar för mig. Det var riktigt kul, men eftersom jag är mer intresserad av svettig träning än att slå på folk så vet jag inte om jag hamnat riktigt rätt... xD

Dagens pepplåt: Alex Clare – Too Close
Är på riktigt bra humör idag så någon pepp behövs egentligen inte, men det är hur som helst en skön låt!

Om att vara lite bättre än man tror

När man klarar av något man inte trodde att man kunde. När man får svart på vitt att det faktiskt gick, trots att det kändes långt borta. Det kan vara en av de bästa känslorna jag vet! Och igår var en sådan dag.

Igår sprang jag då Skanneloppet. 16,8 km i skogen med en hel del backar. Och som jag sprang sen. Hade aldrig sprungit längre än 13 km, men slutar på tiden 81,38 och har ändå ganska mycket kvar att ge i slutet. Underbart! Spurtade järnet jämsides med en kille in i mål. Drygt två minuter före pappa och bara 29 sekunder efter Anders. Behöver jag säga att jag är nöjd?! 

Trodde aldrig att jag skulle slå pappa i löpning och Anders (som är både lång och snabb) trodde jag inte att jag skulle se mer efter starten, men så fel jag hade. Okej, i ärlighetens namn är de lite äldre och hade väl inte någon av sina bästa dagar, men jag är nöjd ändå. Jag kom runt och det både lättare och snabbare än vad jag kunnat tro om mig själv. Kanske skulle våga mig på ett maraton nästa år. Är nog fortfarande lite hög på känslan efter igår. Invincible. Eller ja, det var så det kändes i alla fall. Det var ju trots allt rätt många löpare framför mig i resultatlistan. MEN det spelar faktiskt ingen roll. Jag var lite bättre än jag trodde och den känslan kommer jag leva på ett bra tag.