Nervös var bara förnamnet för hur jag kände mig inatt och imorse. Hade både fjärilar och jag vet inte allt i magen. Ett par tre hjärnspöken med. Hur många barn kommer? Hur gamla är de? Har de dansat innan? Kommer de gilla det jag gör? Kommer de förstå min spanska?
Som vanligt oroade jag mig i onödan. Till slut dök det upp tretton barn (paraguyansk tid, en var i "tid", de andra kom 10-20 minuter efter utsatt tid) i åldern 5-11. De anmärkte på mitt uttal och rättade mig snällt när jag hade problem att förklara eller saknade ord, men de var hur rara som helst och med gemensamma krafter blev det en riktigt rolig timme. Lite yngre barn än jag haft tidigare så förutom spanskan som var den stora utmaningen så var åldern en annan. Men allt gick fint och efter att den värsta blygheten släppt så blev det full fart på dem. Nu hoppas jag bara att de kommer nästa gång med och att de faktiskt tyckte det var lika kul som de sa. Men barn brukar vara ärliga så jag tror jag får elever nästa klass med.
Kram på er!
Mi plan es bailar hasta que todo se solucione...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar