Till slut fick även jag plats i operationssalen igår. Första
gången någonsin för mig (som tur är). Man känner sig ganska hjälplös och
utlämnad när man blir omkringskjutsad i en säng sådär, men all personal var
väldigt trevlig och det var en snabb operation. Morfin kändes bra lustigt,
ganska obehagligt, men sedan hann de bara säga sömnmedel så sov jag. Trodde jag
skulle hinna märka att jag blev trött först, men nej då, jag slocknade direkt.
Vaknade med fragment ur c-uppsatsen snurrandes i huvudet (lever jag i en
pluggbubbla eller vad) och det tog mig ett par sekunder att inse var jag var.
Lite gips på näsan, men annars kändes det som innan. Lite rakare hoppas jag,
men det är svårt att se med gipset.  |
| Kvällen efter operationen. |
Idag är jag mindre svullen och blå runt ögonen, men riktigt
snygg är jag väl inte än. Satt och skrev i skolans bibliotek och då kommer det
fram en okänd kille och frågar mig om jag blivit slagen av någon. Nej, svarar
jag och berättar kort vad som hänt. ”Säkert?” frågar han igen och säger att han
kan hjälpa mig om jag det är så att jag blivit slagen. Får försäkra honom både
en och två gånger att jag bara är singel och klantig. Ganska skönt ändå att
veta att det finns folk som bryr sig och vågar säga ifrån om de ser något. Det
är ju tyvärr inte alla som bara är klantiga…
Status just nu: gips i en vecka, ingen träning (tänker lyda
sådär, klätterkurs på söndag!) och en ny favoritlåt:
Ett par till som går varma just nu:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar