Trots detta så bestämde jag mig för att jag skulle hålla i en. Hann ångra mig både en och fyra gånger, men jag gjorde det! Kan inte säga att jag tyckte om det. Livrädd med en puls på väg mot max är jag mest glad att jag inte bara släppte i ren förskräckelse. Var nog ännu räddare för ormens reaktion, hade jag blivit släppt rakt ner på golvet hade jag huggit om jag varit en orm. Inget att riskera så där stod jag stel som en pinne med en orm i händerna (bildbevis finns!) som även den var rätt stel. Hade nog väntat mig något mjukare, men de är ju verkligen bara muskler.
Så nu är jag lite småstolt över mig själv och mentalt förberedd inför bootcampet i helgen. Kan jag hålla en orm kan jag göra vad som helst! Nästan. Hade tydligen lågt blodvärde, men är piggare nu än innan i veckan så det är väl bara att köra. Tufft blir det ju i vilket fall!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar